hon springer i mot trygghet och värme, för det som är riktigt och sant



Jag börjar få kalla fötter. haha kan man ångra sig nu?
det är sjukt hur man kan börja tvivla på allt man kan.
det är inte så allvarligt, fast ändå är det ju de.
Borde jag inte bara kunna lita på min kunskap och ta den så långt jag kan, och räcker inte det så finns det flera som kan precis lika bra och som kan lika mycket som mig ?

Det finns en störmoment i min kväll som jag inte kan släppa. Jag kan bara inte fokusera runt det.
det är något jag inte har kontroll över, något jag inte kan styra. Jag vet inte hur jag ska hantera det för att det ska bli på bästa sätt.
önskar att jag kunde veta hur man ska göra, för visste jag det, så vore jag bara exalterad över denna kväll.
se det som ett stort steg, se det som en utmaning jag bara ska klara. till varje pris.
men allt det suddas ut på grund av detta lilla problem. fast det är inget problem egentligen, det har bara vuxit sig så den sista veckan. surt kan man väl säga.


Nä, jag ska lägga mig en stund, jag ska fokusera och göra allt jag kan göra.
ska intala mig själv att jag duger, att jag är en av dom bästa för att lösa situationen.
att det finns folk som litar på att jag ska klara mig. Att ha folk som står bakom mig till hundra procent.
Ja, jag är tacksam.

Lois, återigen, vad gjorde jag utan dig?
Jag vet inte hur jag ska visa min uppskattning så du förstår.  (kanske sluta knäppa dig på benen).
ja, ja så får det bli, sluta misshandla henne, det får bli mitt sätt att visa tacksamhet ;)
haha.


hörs.

image description

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0